Dementa kvinnor våldtas på äldreboenden medan förövarnas bakgrund anses ovidkommande.
Äldreboenden, färdtjänst och Foodorabud är återkommande när kriminologen Anders Östlund går igenom nya fall av våldtäkter mot äldre kvinnor. Men utländsk bakgrund vill han inte analysera.
När uppgifterna om våldtäkter mot äldre kvinnor först publicerades väckte de starka reaktioner. Nu framkommer nya fakta som fördjupar bilden och väcker ännu fler frågor.
Efter att ha följt rapporteringen kände jag att fler frågor behövde ställas. Jag ringde därför upp källan till de senaste veckornas skriverier. Han heter Anders Östlund, är kriminolog hos Polisen och har tidigare intervjuats om brotten.
Anders Östlund har nu gått vidare och analyserat ett betydligt större material än tidigare. Totalt rör det sig om omkring 400 anmälda våldtäkter mot kvinnor över 60 år sedan 2021. Av dessa har han valt att fördjupa sig i de fall där det finns en utpekad gärningsman.
– Jag har valt att titta på de ärenden där det finns en misstänkt. Det är de som går att analysera på djupet, säger Anders Östlund.
I den gruppen har han nu gått igenom 42 utredningar, mer än dubbelt så många som låg till grund för den tidigare rapporteringen.
Genomgången visar att en majoritet av övergreppen sker inom ramen för vård och omsorg. I de flesta av fallen handlar det om äldreboenden, hemtjänst eller sjukvård. Fler fall gäller äldreboenden än hemtjänst. Resten handlar om övergrepp i samband med färdtjänst och i möten med pizzabud och matleveranser från Foodora, enligt Anders Östlund.
Brotten sker i regel inomhus, ofta i kvinnornas egna bostäder eller på boenden där de är helt beroende av hjälp från andra.
– Det här är ett ovanligt brottsmönster. Våldtäkter av obekant gärningsman sker normalt utomhus, men här sker de inomhus, säger Östlund.
Kvinnorna som utsatts är mycket gamla. Enligt Östlund är medelåldern på målsägarna 79 år. Den genomsnittliga åldern på de misstänkta gärningsmännen är 47 år.
När samtalet rör sig mot strukturen bakom brotten gör Anders Östlund en jämförelse som är svår att värja sig mot.
– Det här brottet liknar till stora delar dagispedofiler. Det är samma fenomen. En målgrupp som behöver mycket hjälp och stöd, och personal som utnyttjar den beroendeställningen, säger han.
Han fortsätter med att peka på likheterna i ansvarsfördelningen.
– I båda fallen handlar det om personal som är anställd av kommuner. Övergreppen sker i det fördolda, trots att det finns många människor runt omkring.
Jämförelsen är brutal, men belysande. Det här handlar om människor som inte kan värja sig, som inte alltid kan berätta vad som hänt och som är helt beroende av att samhällets skyddsnät faktiskt fungerar.
Men trots att Anders Östlund säger sig ha läst igenom utredningarna i detalj finns det en uppgift han konsekvent valt bort att ta hänsyn till. Nämligen gärningsmännens bakgrund.
När jag frågar om utländsk bakgrund är svaret tydligt.
– Utländsk bakgrund tittar vi inte på. För polisen är det ovidkommande information i det här sammanhanget, säger han.
Han förklarar att hans arbete bygger på brottskoder, ålder och relation mellan offer och misstänkt, inte på namn eller ursprung.
– Det skulle säkert gå att ta reda på om man gjorde en mer genomgripande analys, men det har jag inte gjort, säger han.
Att uppgiften betraktas som ovidkommande är anmärkningsvärt, särskilt eftersom en stor del av övergreppen sker inom offentligt finansierad äldreomsorg. Det handlar om verksamheter där personal arbetar ensamma med mycket gamla, ibland dementa kvinnor, i situationer som bygger på fullständigt förtroende.
Dessutom har vi de senaste åren haft en debatt i Sverige om anställda inom äldrevården som inte kan tala det svenska språket.
Trots det betraktas uppgifter om gärningsmännens bakgrund som irrelevanta av polisen, även när brotten sker inom verksamheter som kommuner ansvarar för och bemannar.
Nya fakta har nu lagts på bordet. De visar att övergreppen mot äldre kvinnor är fler än vad som tidigare varit känt, att de ofta sker där tryggheten borde vara som störst och att offren i genomsnitt är närmare 80 år gamla.
Men de mest obekväma frågorna återstår fortfarande att besvara. Vem anställs inom äldreomsorgen, vilka kontroller görs och varför anses vissa uppgifter vara ovidkommande, trots att de rör samhällets mest utsatta?
Joakim Lamotte
Stöd oberoende journalistik och få tillgång till allt innehåll genom att klicka här:
Eller donera via:
Swish: 1233561149
BG: 5431-6872
Observera att artikelkommentarer inte förhandsgranskas av redaktionen och betraktas inte som redaktionellt material. Du är själv juridiskt ansvarig för det du skriver i kommentarsfältet.
Jag tror vi fattar vilka som ligger bakom...
Men VARFÖR ska det döljas?
Är det inte skyddande av brottsling?
Tjänar inte alla på att vi VET?
Så kan ev. felriktade misstankar rättas till.
Och insatser göras.
Häpnadsväckande! Här sitter alltså en kriminolog hos polisen och uppbär lön för att ta reda på genomsnittsålder på offret och på förövaren. Det kan en mellanstadieelev göra som sidouppdrag. Vad får vi för information som kan bidra till att hindra dessa brott genom att ta reda på genomsnittsåldern? Elefanten i rummet får han inte ens tala om. Skrämmande!