Gaza-aktivister frias trots massiv bevisning
Idag kan jag avslöja att polisen identifierat och kan bevisa vilka Gaza-aktivister som tog min utrustning. Trots det lägger åklagaren ner fallet. Dessutom namn och bild på de friade personerna.
Nej, jag har fortfarande inte fått ut övervakningsfilmen från händelsen i augusti förra året där jag misshandlades och rånades av Gaza-aktivister. Beslutet att neka mig filmmaterialet är överklagat och jag kommer dra det så långt som möjligt.
Jag har även överklagat att polisen vägrat att lämna ut förundersökningen i sin helhet, vilket är en förutsättning för att händelsen ska kunna granskas.
Däremot har jag lyckats få ut några mindre delar av polisens utredning. Det är inte mycket och alla namn är maskade. Men bara denna lilla information visar hur fel det var av åklagaren att lägga ner förundersökningen.
Som ni vet handlade min anmälan om misshandel, rån och stöld. I väntan på övervakningsfilmen avhandlar jag idag endast delen som rör rån och stöld.
Det vi vet är att jag under överfallet blev av med min mobiltelefon och min väska med inspelningsutrustning.
Väskan slet de av mig när jag låg ner på marken. Jag såg inte vem som tog den. Inte heller såg jag vem som tog mobiltelefonen. Därmed tänkte jag att det skulle bli svårt att identifiera personerna.
Döm därför av min förvåning när jag går igenom materialet som polisen lämnat ut. Där framgår nämligen att både personen som stal min telefon och personen som stal väskan är identifierade.
När det gäller mobiltelefonen så vittnar en av dialogpoliserna om att han kan identifiera personen som tog den. Tillgreppet ska tydligen ha skett när jag låg med ansiktet mot marken med två dialogpoliser och Kristofer Lundberg över mig. Enligt dialogpolisen låg då telefonen under min vänstra axel. Så här skriver dialogpolisen i sitt avrapporterings-pm:
”Jag lade märke till att det låg en mobiltelefon under mannens vänsterarm/axel. Den var trasig i displayen och av en mörkare färg. Mitt i händelsen kom ett ben/fot farande som sparkade bort telefonen och jag var i det läget klar över att det var XXX (namnet är maskat) som sparkade bort den, också med minnesbilden av att han var framme och agiterade och att jag såg honom.
I ett annat PM som jag fått ut beskriver polisens utredare händelsen med mobilen efter att ha tittat på två filmer från platsen. Filmerna är tagna av Gaza-aktivister och har kommit polisen tillhanda efter tömning av aktivisternas mobiltelefoner.
Den första filmen beskriver polisens utredare så här:
”Den är filmad nära händelsen där kan man till slut se att det ligger en mobiltelefon vid målsägandens vänstra axel nedanför en av dialogpoliserna som i sitt PM skrivit att han tror att det var XXX (namnet är maskat) som sparkade bort telefonen. I bakgrunden går XXX fram till målsäganden. En svart väska rycks undan ur bild. Den som filmar går runt en person till målsägandens vänstra sida. In i bild kommer ett ben med ljus jeansbyxa. Likadan blå gymnastiksko som XXX har på sig. Foten ser ut att sparka undan mobiltelefonen från målsägandens vänstra axel. Utifrån signalement och övrig dokumentation är det sannolikt XXX fot som syns i bild… Han ställer sig sedan med ryggen mot kameran och gör något med sina händer på framsidan. Det går inte att se vad han håller i, eller om han håller i något mer än väskan. Det ser ut som han har en mobiltelefon i bakfickan.”
Den andra filmen är tagen ur en annan vinkel, men visar samma händelse och samma person. Polisens utredare beskriver filmen så här:
”XXX i sin utmärkande t-shirt går mot målsägandens huvudända. Först lutar han sig ner mot målsäganden som ligger på marken. Han gör en sparkande rörelse. Vilket stämmer med föregående videosekvens. Han böjer sig därefter ner för att plocka upp något.”
Polisens utredare sammanfattar sitt PM med orden:
”Utifrån ovan två filmsekvenser tycker jag mig kunna avgöra att XXX är den som sparkar undan mobiltelefonen som ligger vid målsäganden och att han sedan plockar upp den.”
Jag var tidigare mycket förundrad över åklagarens beslut att lägga ner ärendet. Efter att ha läst dessa två PM är jag inte förundrad längre. Snarare totalt oförstående.
För det första är det klarlagt att Gaza-aktivisterna tilläts stjäla all min utrustning framför ögonen på poliserna som tryckte mig mot marken.
Det i sig är sanslöst. Särskilt med tanke på att jag flera gånger bad poliserna att inte låta dem ta min telefon.
För det andra är det klarlagt att personerna som tog min utrustning tveklöst är identifierade av både polis och av videoupptagningar från platsen.
Hur är det möjligt att åklagaren lägger ner förundersökningen med all denna bevisning?
De misstänkta personerna påstår att de handlade i nödvärn och att jag var våldsam. Det är bisarra påståenden. Men även om man leker med tanken att det vore sant, så får man väl inte råna någon efter att man gjort ett envarsgripande? Eller?
Enligt mig är det obegripligt att fallet läggs ner.
En mer förståelig sak är att åklagaren, Maria Thorell, inte vill lämna ut videomaterialet som visar hur jag blev misshandlad. För om den filmen kommer fram torde det bli uppenbart för alla att hon valde att lägga ner utredningen av personliga skäl.
Men jag ger mig inte och kommer fortsätta gräva i det här.
Och om ni vill veta vilka fem personer som friades från alla misstankar av åklagaren så har ni dem med namn och bild nedan: