Nej det är inte rasism att vilja bo tryggt, Sara Kukka-Salam
När integrationsproblemen skenar väljer Socialdemokraternas Sara Kukka-Salam att skuldbelägga och kalla svenskar rasister för att de vill bo tryggt och umgås med dem de själva valt.
Har ni hört det senaste uttalandet från Socialdemokraternas högsta höns i Solna, Sara Kukka-Salam?
Om inte så får ni det här:
– Om var femte kompis inte är utrikesfödd så skulle jag säga att man inte bidrar till ett integrerat Sverige. Alla har ett ansvar. Om man vill se integration måste man också vara en del av den, säger hon till Svenska Dagbladet.
I övrigt handlar intervjun om att S-toppen vill ta emot fler invandrare till Sverige och om att personer som bosätter sig i svenska områden är rasister enligt devisen:
– Att välja bort sina grannar baserat på deras efternamn är rasism, säger Sara Kukka-Salam.
Dessutom är man, som sagt, en oansvarig medborgare om man inte ser till att ha tillräckligt många utlandsfödda i bekantskapskretsen.
Att kommentera det här utspelet är inte helt enkelt. Hade det inte varit för att sossarnas partiprogram är nedlusat med politiska förslag för att tvångsblanda befolkningen hade Sara Kukka-Salams uttalande i bästa fall kunnat avfärdas som substanslösa provokationer.
Men efter den senaste tidens debatt står det klart att den här synen numera genomsyrar den svenska vänstern. Det är varken provokationer eller märkliga försök till röstfiske. Det är blodigt allvar där varje ord backas upp av reell socialdemokratisk politk.
Trots att vi svenskar aldrig har bett om det kaos som uppstått efter decenniers oansvarig migrationspolitik, så anser politikerna nu att det är vårt ansvar att lösa situationen. Dessutom skuldbelägger de oss för problemen som de själva skapat.
Jag skulle vilja fråga Sara Kukka-Salam om hon inte kan förstå varför folk flyr från vissa områden i Sverige? Kan hon någonstans förstå att vissa inte är sugna på att låta barnen växa upp på platser där kvinnoförtryck är norm, där klaner står för rättsskipningen och där man inte kan gå utanför dörren utan att konfronteras med terrorhyllande flaggor? För att inte tala om den organiserande brottsligheten som ofta håller dessa områden i ett järngrepp. Där småbarn rekryteras för att leverera knark och vapen. Eller i värsta fall tar på sig morduppdrag.
Jag vet personer som belånat sig upp över öronen för att kunna flytta familjen till lugna områden i Sverige. Enligt Sara Kukka-Salam är dessa människor rasister. Men i verkligheten handlar det om att de vill att barnen ska växa upp under så trygga förhållanden som möjligt. Dessa människor blir nu skuldbelagda av ledande socialdemokrater och får höra att de inte gör tillräckligt för att lösa integrationsproblemen i Sverige.
Det är fullständigt absurt.
När det gäller andra samhällsdebatter har jag svårt att se liknande skuldbeläggande tendenser. Förr i tiden kunde till exempel våldtagna kvinnor i rättegångar beskyllas för att ha klätt sig för utmanande. Numera anses det fel och skulden läggs där den hör hemma – hos förövaren.
Men när det gäller personer som flyttar till trygga områden för att deras söner ska slippa bli förnedringsrånade eller för att döttrarna ska slippa bli kallade hora om de går utan slöja så är skuldbeläggandet ett faktum.
Hur vore det att även här tala klarspråk och lägga skulden där den hör hemma? Det vill säga hos de som begår brott och står för värderingar hämtade från medeltiden? Eller på de politiker som skapat problemen från första början?
Det är väl enklare att ställa krav på skötsamma hyggliga svenskar, tycker Socialdemokraternas Sara Kukka-Salam. Därför vill hon reglera hur människors bekantskapskrets ser ut.
Många svenskar i umgänget = Fy skäms!
Många invandrarkompisar = Guldstjärna i partiboken!
Personligen väljer jag inte polare efter varken bakgrund, hudfärg eller etnicitet. Utan efter värderingar och hur bra vänner de är, givetvis. Men det är en bisak. Betänk istället hur det vore om politikerna ställde krav på invandrare att fyra av fem av deras bekanta måste vara infödda svenskar. Vilket jäkla liv det skulle bli, även om ett sådant förslag vore mer rimligt i alla avseenden.
För om något borde det väl ligga i en persons intresse att integrera sig i det landet man flyttar till. Tyvärr ser vi ofta motsatsen, att personer som kommer hit föraktar det svenska sättet att leva och är totalt ointresserade av att bli en del av samhället.
Så om det ska ställas krav så är det rimligtvis på den som invandrat. Men eftersom vi bor i Sverige blir det givetvis istället svenskarna som får både krav och skuld över sig.
Så länge man inte är politiker och exempelvis heter Magdalena Andersson vill säga. Då får man göra som man vill. Vilket blev tydligt när hon häromveckan fick frågan om hon själv kunde tänka sig att flytta till ett utanförskapsområde för integrationens skull.
Magdalena Andersson svarade att frågan var patetiskt och att hon trivdes bra där hon bodde.
Men när vanligt folk bosätter sig i trygga områden är minsann inte frågan patetisk. Då är de rasister och måste tvångsblandas enligt socialdemokratisk doktrin.
Hörde jag någon säga hyckleri?
Självklart. Men det är väl inget nytt inom svensk politik?
Joakim Lamotte
Stöd till oberoende journalistik:
Swish: 1233561149
BG: 5431-6872
Observera att artikelkommentarer inte förhandsgranskas av redaktionen och betraktas inte som redaktionellt material. Du är själv juridiskt ansvarig för det du skriver i kommentarsfältet.
Den dag då Magdalena Andersson och Jonas Attenius själva väljer att flytta till något av Stockholms eller Göteborgs utanförskapsområden skall jag lyssna på vad de säger.
M. Andersson blir ilsken varenda gång frågan om varför hon själv inte hjälper till med integrationen kommer upp. Hon pratade i en intervju om de familjer i hennes område som hade ungdomar som inte kunde flytta hemifrån, för att det fanns inga hyresrätter att flytta till. Så ja, hon skulle gärna se att det byggdes hyresrätter där hon bor. Med största sannolikhet tänkte hon då på just dessa barn och inte analfabeter från MENA-länderna. Dem vill hon liksom alla vi andra inte ha för nära.