Om det vore NMR hade Ulf Kristersson satt stopp för längesen

Hade det varit NMR hade de körts bort på fem minuter. Men när judehatande Gazaaktivister trakasserar och hotar får de hållas år efter år. Hur kan det vara så dubbla måttstockar?

Gårdagens händelse, när civilsförsvarsminister Carl-Oskar Bohlin förföljdes och ofredades av palestinademonstranter i Stockholm, visar med all tydlighet vad många av oss har varnat för i åratal. Händelsen visar också att som man sår får man skörda. Den som under lång tid blundar för våldsamma krafter i samhället får till slut känna konsekvenserna själv.

Föreställ er om det hade varit Nordiska motståndsrörelsen (NMR) som i åratal, helt öppet på gator och torg trakasserat politiker, hotat och misshandlat journalister, stormat in på restauranger och skrämt både ägare och gäster och öppet hyllat terrorklassade grupper. Vad tror ni hade hänt då?

Självklart hade samhället satt stopp för längesen. Polisen hade mobiliserat, lagstiftarna hade agerat, och medierna, med Anders Lindberg i spetsen, hade skrikit i kör. Men när det handlar om Gaza-aktivister, då gäller andra regler. Då kan man ockupera hela stadsdelar, hota oskyldiga människor, till och med misshandla och råna, utan att politiker eller polis reagerar nämnvärt.

Nu först, när en minister själv drabbas, verkar statsministern Ulf Kristersson vakna. Men vad blir reaktionen? Ett av de vekaste uttalanden man kan tänka sig, på X:

"Sverige är en demokrati och ni får gärna uttrycka er åsikt om Mellanöstern. Men sluta omedelbart att hota svenska politiker. Jag förväntar mig nu att alla partier och alla partiledare omedelbart tar avstånd från de pöbelfasoner som Carl-Oskar Bohlin blivit utsatt för ikväll."

Grattis Ulf, där satte du verkligen ner foten. Nu kommer aktivisterna backa och säga: "Oj, förlåt, vi gjorde fel. Nu slutar vi."

Naivare får man leta efter.

Och varför brydde sig varken Ulf Kristersson eller andra partiledare när Sverigedemokraten Jessica Stegrud attackerades? Eller när journalister, inklusive jag själv, blivit rånade och slagna? Då var det tyst. Men nu när det gäller en minister, då ska alla plötsligt markera.

Det här är resultatet av många års ansvarslös politik. Fredrik Reinfeldts "öppna era hjärtan"-retorik lade grunden, och även om migrationspolitiken stramats åt något de senaste åren så verkar Ulf Kristersson fortfarande inte förstå att en ledare ibland måste kavla upp ärmarna och använda hårdhandskarna. Istället fortsätter han att dalta, tillsätter gråterskan Petra Lundh som rikspolischef, öppnar för att flyga hit personer från Gaza till svenska sjukhus för skattebetalarnas pengar, och skickar enorma (EU:s näst högsta) biståndsmedel till Hamas, förlåt jag menade Gaza.

Missförstå mig inte. Självklart är det allvarligt att en minister trakasseras på öppen gata. Men på ett sätt är det bättre att de som bär ansvaret för samhällsutvecklingen nu själva får känna av konsekvenserna, istället för att det alltid ska drabba vanliga oskyldiga människor. Frågan är bara om detta blir en väckarklocka, eller om allt fortsätter som vanligt. Jag vågar inte hoppas för mycket.

Men en sak är tydlig, om NMR hade stått utanför riksdagen dagligen för att trakassera sossar, vänsterpartister och miljöpartister, om de stormat judiska restauranger och skrikit “stoppa sionismen” och hyllat mördarsekter, då hade de körts bort snabbare än svenska politiker hinner säga ”vi har varit naiva”. När det däremot handlar om Gaza-aktivister, som delar samma antisemitism och judehat, då är det plötsligt acceptabelt.

Det är inte bara dubbla måttstockar, utan faktiskt också helt obegripligt.

Joakim Lamotte

---

Stöd oberoende journalistik och få tillgång till allt innehåll genom att klicka här:

Eller donera via:

Swish: 1233561149

BG: 5431-6872

Observera att artikelkommentarer inte förhandsgranskas av redaktionen och betraktas inte som redaktionellt material. Du är själv juridiskt ansvarig för det du skriver i kommentarsfältet.