Tack Handelsbanken för att ni fick Anna Hedenmo att sluta som journalist.

Anna Hedenmo har bytt SVT mot ett jobb på Handelsbanken. I en debattartikel i DN skriver hon om ilskan mot Sverigedemokraterna och avslöjar det jag redan visste om den politiska vinklingen på SVT.

Av princip vägrar jag betala för att läsa Dagens Nyheter. Ett beslut som togs 1 juli 2015 då tidningen, under kulmen av det svenska asylhaveriet, beslutade att publicera artikeln om att Sverige tjänade 900 miljarder på invandringen. Det var ett hopkok av spridda fantasier från vänsterekonomen Sandro Scocco som låg till grund för texten. Sedan dess har hans siffror motbevisats till förbannelse, men jag minns glädjeyran bland kollegor i journalistbranschen när de under jubel delade det missvisande reportaget i sociala medier.

I vilket fall har jag sedan dess vägrat betala för att läsa reportage i Dagens Nyheter. Jag har inte velat stödja vinklade nyheter helt enkelt. Långsint kan tyckas, men vad vore vi människor utan principer som håller oss uppe. Ibland har det dock varit nära att jag trillat dit, då nyfikenheten tagit överhanden.

Som idag när DN publicerade en text av Anna Hedenmo. Hon har nyligen sagt upp sig som programledare på SVT för att prova vingarna på Handelsbankens tv-kanal EFN. Inte ett självklart val för en oberoende granskande journalist som är mån om att upprätthålla en förtroendeingivande relation med sin publik. Men kanske är Anna Hedenmos okända stora intresse just börsnyheter och styrräntans svängningar, vad vet jag.

Det var emellertid inte hennes karriärbyte som fångade mitt intresse. Det gjorde däremot citatet:

”När jag såg Åkessons iskalla leende fick jag nog”.

Uppenbarligen skrev Hedenmo om sin tid på SVT, men för att läsa hela debattartikeln var man tvungen att köpa en prenumeration på Dagens Nyheter. Vilket jag inte har gjort sedan 2015.

Räddningen kom när jag scrollade ner på sidan och såg att det gick att sajna upp sig gratis i tre månader. Sagt och gjort. Efter några knapptryckingar hade jag ett välkomstmejl i inkorgen

”Välkommen till DN!”

”För en upplyst värld.”

”Få hela bilden med DN.”

”Som prenumerant bidrar du till ett mer demokratiskt och öppet samhälle.”

Det låter ju nästan för bra för att vara sant, tänkte jag. Som den där artikeln om invandringen 2015. Nästan så att man skulle vilja fråga någon chef på tidningen exakt hur världen blir mer demokratisk och öppen för att jag fixat tre månaders gratisprenumeration på DN. Men det får bli en annan gång. Nu ville jag läsa vad Anna Hedenmo skrivit om sin tid på SVT och varför hon fick nog när Jimmie Åkesson log mot henne. Inget särdeles förvånande skulle det visa sig. I alla fall inte för den som är någorlunda insatt i den politiska slagsida som präglar sinnelaget hos en stor del av de anställda på Sveriges Television.

Först beskriver Anna Hedenmo den ”ilning av lycka” hon kände efter att flera politiker från olika partier hade samma åsikter i en klimatdebatt från Malmö som handlade om miljöaspekten i att välja tåg framför flyg.

Därefter beskriver hon motsatsen till ilningar av lycka. Nämligen känslan när hon tvingas intervjua Sverigedemokraternas partiledare Jimmie Åkesson.

”Jag hade nått en gräns, jag hade fått nog av fientlighet och hatiska utfall i politiken, såväl i retorik som innehåll.” förklarar Anna Hedenmo och berättar om ett möte med Jimmie Åkesson efter Kalla faktas program innan EU-valet:

”Ett par minuter in i intervjun frågar jag Jimmie Åkesson varför partiet inte vill stå för att man sprider budskap som kan uppfattas som hatiska mot invandrare. SD-ledaren svarar mig med ett ironiskt brett leende. Därefter kontrar han med att många uppfattar SVT som starkt vänstervridet, och att innehållet i de anonyma kontona handlar om satir. Det förstår väl alla!”

”Kanske var det det där iskalla leendet från Jimmie Åkesson som gjorde att det sansade tonläget, förståelsen och välviljan under tv-sändningen i Malmö kändes som balsam för själen.” fortsätter Anna Hedenmo sin text i DN.

Stackars Anna Hedenmo. Det kan inte vara lätt att helt oförberedd behöva svara på kritiska frågor om vänstervridningen på SVT. Hade det inte varit för att det är just kritiska utfrågningar som hon själv sysslat med hela yrkeslivet så skulle man nästan kunnat sympatisera med henne.

Men i vanlig ordning blir det kortslutning och VM i kränkthet när journalister själva behöver stå till svars för något. Anna Hedenmo verkar inte vara ett undantag.

Som tur är kan hon avslutningsvis i texten berätta om en annan anekdot som levererar både ilningar av lycka och balsam för själen. Nämligen när Carl Bildt i en intervju ryggdunkar och berömmer vänsterpolitikern och Israelhataren Jonas Sjöstedt för att ha gjort ett bra EU-val. Den händelsen får Anna Hedenmo att sammanfatta sin debattartikel med orden:

”Kanske finns det hopp trots allt”.

För egen del är det nära att jag sammanfattar den här texten med att tacka Handelsbankens tv-kanal för att de fick Anna Hedenmo att äntligen lämna sin roll som ”oberoende” och ”granskande” journalist.

Men det tänker jag inte göra.

Enligt DN och Anna Hedenmo är alla som inte håller med dem eller ifrågasätter deras motiv i princip antidemokrater och utmålas indirekt som ett hot mot mänskligheten.

Därför vill jag avsluta med att uppmana människor att tänka själva och dessutom påminna alla som startat en tre månaders gratisprenumeration på DN att inte glömma att avsluta abonnemanget innan ni måste betala för substanslösa floskler om en “upplyst värld”, “demokrati”, “hela bilden” och “ett öppet samhälle”.

Joakim Lamotte

---

Tack för att du besöker den här sidan. Vill du stödja oberoende journalistik får du gärna bli prenumerant. Till skillnad från många andra medier får jag inget presstöd eller andra skattefinansierade bidrag.

Observera att artikelkommentarer inte förhandsgranskas av redaktionen och betraktas inte som redaktionellt material. Du är själv juridiskt ansvarig för det du skriver i kommentarsfältet.