Våra äldre våldtas och rättsstaten sviker dem

Våldtäkter mot dementa och hundraåriga kvinnor inom hemtjänsten borde leda till omedelbar utvisning. I stället skyddas gärningsmännen av ett system som sviker våra äldre.

Det finns en tid i livet då man ska vara som allra mest skyddad. När kroppen inte längre bär. När minnet sviktar. När man är beroende av andra för att klara vardagen. Men för vissa äldre kvinnor i Sverige är det tvärtom. Istället för att skyddas så lämnas de ensamma och blir våldtagna av vårdpersonal.

Igår kom domen mot 38-årige Shakir Mahmoud Shakir. Han dömdes till fyra års fängelse för att ha våldtagit en 100-årig kvinna när han arbetade inom hemtjänsten. En hundraåring. En kvinna i livets absoluta slutskede. Ändå valde tingsrätten att låta honom stanna i Sverige. Ingen utvisning. Detta trots att han inte är svensk medborgare och trots att han förekommer under sju punkter i belastningsregistret sedan tidigare. Skälet som anges är så kallad anknytning.

Det är svårt att ta in. Om inte våldtäkten på en 100-årig kvinna räcker för att förlora rätten att stanna i landet, vad krävs då?

Shakir Mahmoud Shakir dömdes för våldtäkt mot en 100-årig kvinna.

De som fattade beslutet var domaren Mohamed Ali samt nämndemännen Inger Grönberg (MP), Pran Malhotra (S) och Eva Svalling. Jag sökte samtliga. Den enda som svarade var Inger Grönberg. När jag frågade varför mannen inte skulle utvisas svarade hon att de ”tillsammans kommit överens” om beslutet. När jag påpekade att gärningsmannen figurerar under sju punkter i straffregistret sade hon att någon annan brottslighet inte fanns på deras lista. När jag frågade om hon ens tittat på belastningsregistret ville hon inte svara mer.

Det samtalet borde oroa varje människa som tror på rättsstaten. Antingen har nämndemannen inte förstått vad hon haft att ta ställning till, eller så anser hon att det saknar betydelse. Oavsett vilket är det ett svek mot brottsoffret och mot alla äldre som varje dag släpper in hemtjänstpersonal i sina hem i förtroende.

Den 100-åriga kvinnan är inte ensam. De senaste åren har flera fall uppdagats. Elsa, 84 år, berättar hur hon våldtogs av en man från hemtjänsten. Hon var gammal, skör och försvarslös. I andra fall handlar det om dementa kvinnor på äldreboenden. Kvinnor som inte alltid kan vittna, ibland knappt förstå vad som hänt, och som därför riskerar att aldrig få rättvisa.

Mönstret är tydligt i de domar och rättsfall som blivit kända. Gärningsmännen är anställda inom vård och omsorg, och i samtliga uppmärksammade fall rör det sig om män med invandrarbakgrund.

Detta är inte en generalisering, det är en beskrivning av verkligheten sådan den ser ut i de fall som faktiskt lett till åtal och dom. Ändå är detta något man inom akademin och myndighetsvärlden ofta väljer att inte titta närmare på. I en intervju med mig medger kriminologen Anders Östlund som är anställd hos Polisen att han aktivt avstår från att analysera gärningsmännens bakgrund när han granskar den här typen av brott. Man vill helt enkelt inte veta.

Men hur ska vi kunna förstå, förebygga och stoppa dessa övergrepp om vi vägrar ta fram all relevant information? Det handlar inte om att skuldbelägga grupper. Det handlar om att skydda våra äldre. Om att våga se mönster, även när de är obekväma.

Det ska aldrig vara möjligt för personer med grov brottslighet bakom sig att arbeta inom hemtjänsten. Registerutdrag måste vara obligatoriska, inte frivilliga eller symboliska. Och om en person som inte är svensk medborgare döms för ett sexuellt övergrepp mot en äldre i vården, då ska utvisning inte vara ett diskussionsunderlag. Det ska vara en självklarhet.

Jag ställde frågan till nämndemannen vad hon skulle du tycka om det var hennes mamma? Hon ville inte svara. Men det är en fråga vi alla måste ställa oss. Tänk om det var din mamma. Din mormor. Din farmor. Skulle du då acceptera att gärningsmannen får stanna kvar i Sverige med hänvisning till anknytning?

Våra äldre har byggt det här landet. De har arbetat, betalat skatt och lagt grunden för det samhälle vi lever i. De förtjänar trygghet i livets slutskede, inte att våldtas av dem som är satta att ta hand om dem. Och de förtjänar definitivt inte ett rättssystem som ser mellan fingrarna.

Joakim Lamotte

---

Stöd oberoende journalistik och få tillgång till allt innehåll genom att klicka här:

Eller donera via:

Swish: 1233561149

BG: 5431-6872

Observera att artikelkommentarer inte förhandsgranskas av redaktionen och betraktas inte som redaktionellt material. Du är själv juridiskt ansvarig för det du skriver i kommentarsfältet.