Varför visar media bara namnen när förövaren är svensk?

Fallet med Aktivklubb Sverige har fått enorm uppmärksamhet, medan liknande eller grövre brott där gärningsmännen har utländsk bakgrund ofta rapporteras med helt andra måttstockar. Varför är det så?

Vid det här laget är det nog få som har missat namn och bilder på de fyra män från Aktivklubb Sverige som dömts för att ha misshandlat tre personer med utländsk bakgrund tidigare i år.

Medierna har arbetat föredömligt noggrant. Detaljerna har nystats upp, bakgrunder har granskats och de flesta tidningar, bland annat Aftonbladet, har gått ut med både namn och bild.

I gårdagens Aktuellt i SVT ägnades halva sändningen åt händelsen, där tittarna bland annat fick veta att gärningsmännen var ”vita i hyn” och etniska svenskar.

Hittills har rapporteringen varit heltäckande och tydlig. Precis så som journalistik ska fungera.

Men varför ser det aldrig ut så här när rollerna är omvända?

Varför publiceras namn och bild inte lika självklart när svenskar blir förnedringsrånade, misshandlade eller råkar ut för grova brott där motivet tycks vara att de just är svenskar?

Som i fallet i Umeå, tidigare i år, där en somalisk gärningsman förnedringsrånade och slog en 8-årig pojke och påstod att barnet ”såg ut som en sverigedemokrat”.

Eller den brutala tortyren i Solna, där två män med invandrarbakgrund i tio timmar misshandlade två 17-åriga svenska pojkar, tvingade dem att klä av sig, tryckte strumpor i deras munnar och pressade ner dem i gravar.

För att inte tala om alla gruppvåldtäkter där medierna konsekvent undvikit att redovisa förövarnas identiteter. Som när fem män från Syrien häromåret dömdes efter överfallet i Kungsparken i Malmö, där en ensam kvinna överfölls och utsattes för flera former av sexuellt våld av flera män samtidigt.

I dessa fall har Aftonbladet inte publicerat bilder eller namn.

SVT har inte bjudit in forskare för att diskutera hudfärg eller etnicitet.

I stället har luckorna i rapporteringen varit så stora att det stundtals blivit parodiskt. I några inslag i SVT har till och med våldtäktsmän med utländsk bakgrund beskrivits som offer.

Så vad är det som gör att medier helt plötsligt vill prata om etnicitet och ”vita gärningsmän” när svenskar står bakom brott, men nästan aldrig annars?

Det är faktiskt obegripligt.

För i brottsstatistiken är fallet med Aktivklubb-männen just en anomali. Att svenskar misshandlar personer med invandrarbakgrund på grund av deras bakgrund är så ovanligt att det i praktiken är försumbart i relation till det våld som begås i motsatt riktning. Företeelsen är så ovanlig jämfört med andra förhållanden att den inte påverkar brottsstatistiken på ett relevant sätt.

Ändå får detta enstaka fall en massiv bevakning.

Sannolikt beror det på att många journalister länge gått och väntat på ett dåd med tydliga rasistiska motiv. Och den politiska vänstern för nu fram detta som ett bevis i en större berättelse. Som DN:s Niklas Orrenius, som dagen efter domen skrev:
”Nazisterna döms – men politiker fortsätter peka ut invandrare som problem.”

Trots att det numera är välkänt att personer med invandrarbakgrund är överrepresenterade i statistiken för både vålds- och sexualbrott försöker man vända på perspektiven av politiska skäl. Det är svårt att tolka det som något annat än medvetet.

Missförstå mig inte:
Det är utmärkt att dårarna från Aktivklubb Sverige avslöjats, dömts och identifierats i media.

Det enda jag frågar mig är varför man inte gör likadant i alla andra fall? Varför dessa dubbla måttstockar?

Joakim Lamotte

---

Stöd oberoende journalistik och få tillgång till allt innehåll genom att klicka här:

Eller donera via:

Swish: 1233561149

BG: 5431-6872

Observera att artikelkommentarer inte förhandsgranskas av redaktionen och betraktas inte som redaktionellt material. Du är själv juridiskt ansvarig för det du skriver i kommentarsfältet.