Stödet till fängslad journalist osar hyckleri

När journalisten Joakim Medin grips i turkiet rasar svenska politiker, samtidigt som man är knäpptyst när svenska journalister tystas och kastas i fängelse i vårt land.

De senaste dagarna har våra svenska politiker, från alla läger, tävlat om vem som kan vara mest fördömande mot Turkiet.

Det handlar om den vänsteranstrukne journalisten Joakim Medin på tidningen Dagens ETC som i helgen frihetsberövades anklagad för samröre med terrororganisation. Om detta har de flesta stora medier rapporterat, som SVT, TV4, Dagens Nyheter med flera. Vad de däremot inte berättat är att Joakim Medin har nära samarbete med den våldsbejakande och antidemokratiska organisationen AFA. Av någon märklig anledning får man inte veta det genom att titta på nyheterna hos exempelvis SVT. Inte heller görs någon närmare analys av hans påstådda kopplingar till den terroristklassade organisationen PKK.

Men i sociala medier fylls flödet av olika opinionsbildare som tar strid för den fängslade journalisten. För egen del vill jag gärna veta exakt hur anklagelserna lyder och vad som är sant och inte sant innan jag tar ställning i frågan. Självklart måste journalister kunna rapportera fritt men när det gäller Dagens ETC litar jag inte en sekund på deras vittnesmål.

Jag har själv fått uppleva hur de vid flera tillfällen skrivit rena lögner om mig utan att jag har fått möjlighet att försvara mig. Inte ens när jag skickat in bevis för att de ljuger har de avpublicerat sina artiklar fyllda med grova anklagelser. Jag har även sett belägg för hur de helt skamlöst har spridit lögner och felaktiga anklagelser riktade mot Patrik Sjöberg och Sara Nilsson på föreningen Dumpen. Allt för att få klick och tjäna pengar på sina artiklar.

Att Dagens ETC bedriver den här typen av skadlig journalistik samtidigt som de får hundratals miljoner i statliga bidrag är grovt missbruk av skattemedel och borde vara straffbart.

Därför vill jag inte ta ställning i frågan om Joakim Medins gripande innan jag vet vad som faktiskt har hänt. Istället har jag lyft fram vilket hyckleri våra politiker visar upp som förfasas över Turkiet, men är knäpptysta när svenska journalister drabbas av censur i vårt land. Som till exempel chefredaktören och ansvarige utgivaren för tidningen Samnytt som nyligen dömdes till fängelse. Anledningen var att tidningen helt sakligt rapporterade om rättegången mellan mig och ”Näthatsgranskaren”. Det resulterade i en fängelsedom för chefredaktören Mats Dagerlind.

Det är helt absurt och även de som inte gillar honom eller Samnytt borde rent pragmatiskt kunna förmå sig att reagera på ett sånt systemfel. Men det har varit knäpptyst, som sagt.

Precis lika tyst som det var när jag dömdes för mina granskande artiklar om samma ”Näthatsgranskaren” och fick punga ut en knapp halv miljon kronor i böter och rättegångskostnader.

Att jag nu reagerade på det här hyckleriet och de dubbla måttstockarna skapade enorma reaktioner hos vissa. Lawen Redar som är Socialdemokraternas nya stjärnskott ansåg att mina åsikter är fullständigt oacceptabla och att ”så här skriver man om man tycker det är acceptabelt med censur och begränsningar av pressfrihet”.

Tydligen har Lawen Redar glömt bort att vi lever ett land där en person som kritiserade islam och koranen nyligen dömdes av en svensk domstol. I vårt land har även flera människor de senaste åren dömts till dryga böter bara för att de delat inlägg på Facebook. Utan att ens ha skrivit något själva så har de (ofta äldre pensionärer) fått betala stora summor för att i god tro ha delat andra människors texter. Det är faktiskt helt sanslöst.

Samtidigt hade politiker från den förra vänsterregeringen, för några år sedan, ”kvartsamtal” med Youtube, Facebook och Instagram och hotade med lagstiftning ifall de inte censurerade politiska motståndare.

Så kanske borde Lawen Redar sopa rent framför egen dörr innan hon kritiserar andra länder för censur och begränsningar i pressfriheten.

Även den fd ekonomisk-politiske talespersonen för Vänsterpartiet, Ulla Andersson, tog sig ton i frågan. Hon skrev: “Alltid synd om Lamotte. Swisha och han blir glad. Vad är väl pressfrihet och demokrati bara han får Swish.”

Jag undrar varför det är så lätt för vissa att se problemen i Turkiet, men så svårt att inse att vi har problem med yttrandefriheten även i vårt land? Inom läkarvetenskapen kallas detta psykopatiskt beteende, när man ser fel hos alla andra utom sig själv.

Fast sånt kan man väl knappt skriva längre i Sverige utan att riskera att få en polisanmälan om förtal på halsen. Sanningen är tyvärr att många blir tystade idag på grund av hur den svenska lagstiftningen är utformad.

Kanske är det därför som vissa politiker försöker flytta fokus till problemen i andra länder. För då slipper de granskning av sin egen undermåliga politik.

Joakim Lamotte

---

Stöd till oberoende journalistik:

Swish: 1233561149

BG: 5431-6872

Observera att artikelkommentarer inte förhandsgranskas av redaktionen och betraktas inte som redaktionellt material. Du är själv juridiskt ansvarig för det du skriver i kommentarsfältet.